När jag känner mig väldigt tråkig och ocool (vilket man lätt gör i denna stad av coola och PK människor) sätter jag på den här låten i min ipod.
Så liksom råkar man hamna i takt med musiken när man går och ansiktsuttrycket förändras en smula, ett som säger att ja, jag förstör allt jag rör vid, av coolhet.
Det måste ju alla se.

Men sedan kommer man på att eftersom ingen annan hör musiken så ser man nog mest underlig ut. Underlig och lite utvecklingstörd.

Sommar, äntligen! Jag ska sippa in precis allting, döva stressen över hur kort den faktiskt är.