Så kom det nya året knackandes på dörren och med helt andra förutsättningar än det förra. Så mycket energi att lägga på saker som är viktiga, som är bra. Förra året var helt klart det tyngsta, men ändå något av de bästa. Nu ligger spännande saker framför mig och dåliga vanor bakom mig, och det har aldrig känts så bra. Stockholm har blivit min stad, med fina människor i den. Runt mig. Småland är bara en tågresa bort, inte tusentals mil över havet. Gud, jag känner mig hundra år äldre. Fast på ett bra sätt.

Just nu försöker jag mest klara mig igenom vintern, det går bättre än sist. Men det känns ändå lite när man står och väntar på tåget vid Mariatorget och ser sommar över hela väggen.

Då känns 4 månader plötsligt väldigt länge.