Idag är det fredag och februari och jag är inte i Gävle utan i Js lägenhet med datorn i knät. Innan drack jag ett glas rött vin, nu dricker jag ett glas vitt. Jag lyssnar på the XX, googlar kläder, pratar med S och låtsas att hon sitter mitt emot mig, hon skriver att hon skrattar och jag låtsas att jag hör när hon skrattar. Halvkollar på någon dålig film på SVT om någon tjej och någon kille som inte verkar få det att funka. Saknar han som är ute och spelar skivor, dricker öl, träffar människor. Det är inte det att det inte finns saker att göra, jag bara väljer att inte göra det. Så kollar jag på sommar-bilder på facebook. Vilka som helst, utan någon som helst koppling till mig, bara det är sommar. Jag har tagit ledigt om någon vecka, kollar resor var femte minut. Så längtar jag tills imorgon. Till nästa helg då S faktiskt sitter mitt emot. Undrar hur mina dagar ser ut om en och en halv månad. Jag undrar lite vad ni gör ikväll. Jag är bara så himla nöjd med min.

Så kom det nya året knackandes på dörren och med helt andra förutsättningar än det förra. Så mycket energi att lägga på saker som är viktiga, som är bra. Förra året var helt klart det tyngsta, men ändå något av de bästa. Nu ligger spännande saker framför mig och dåliga vanor bakom mig, och det har aldrig känts så bra. Stockholm har blivit min stad, med fina människor i den. Runt mig. Småland är bara en tågresa bort, inte tusentals mil över havet. Gud, jag känner mig hundra år äldre. Fast på ett bra sätt.

Just nu försöker jag mest klara mig igenom vintern, det går bättre än sist. Men det känns ändå lite när man står och väntar på tåget vid Mariatorget och ser sommar över hela väggen.

Då känns 4 månader plötsligt väldigt länge.