Idag har jag haft ett stort jävla leende på läpparna.
Ibland smakar livet himla bra.

Igår fick jag äntligen prata engelska igen.

Min australienska vän var här efter jobbet och drack vin och roade mig med sina teaterapfasoner.

Efter det hann vi med både Kåken och Solidaritet, och det märktes idag att jag inte riktigt är gjord för långa nätter. Hur fantastiska de än må vara.

Sol sol sol och lyckan kändes i bröstet redan när jag vaknade.

På med skorna och ut i värmen och målet var kaffe och dramatentrappen, och jag tänkte att ett snabbis-in-ut-se-men-inte-röra besök på Urban Outfitters kan väl inte skada, nu när jag ändå är här liksom. Jag lovar jag tänkte faktiskt så. Men sedan hängde det något helt fantastiskt att det fick följa med mig hem. Så fantastiskt att jag hoppade över både kaffet och trappen och rusade hem med påsen under armen, hem och prova känna vara lycklig. Den kommer att användas flitigt under sommarkvällar, över sommarklänningen eller till jeans. Yes.

Nu rusar jag, flickor och vin väntar på mig på söder!

Ciao!

Jag hade gjort en plus och minus lista.
Min plus lista innehöll bland annat
att jag tagit ett ganska livsavgörande beslut
att jag har insett vilket fantastiskt jobb och vilka fantastiska arbetskamrater jag har (sånt kommer att belönas med medtagna brownies till fredagskaffet imorgon)
att förändringar sker, på riktigt nu

och också lite mer lättförstådda saker
att det är fredag imorgon med en stor SOL
att min mysiga australienska vän bor i Stockholm och gör mig glad
att springa in i min fina gamla vän Neda och det visar sig att fröken bor i Stockholm och tar med mig på vilda fester med slagsmålsklubbar och Adamar och bra musik
att träffa vänner på tidig-frukost-innan-jobbet-date är bästa starten på dagen
att sommaren kommer att komma, snart

Min minus lista är mycket kortare. Och ganska löjlig
att det är 2 grader och snö i slutet av april
att saker som tar slut bara ska finnas i London, som finaste perfymen och snyggaste nagellacket
att jag är rädd


Gud vad jag saknar folk. Gud vad många människor jag blir så glad av att tänka på att jag nästan går sönder.

En sak är säker, det finns ingenting positivt med att vara sjuk en lördag.

Vaknade tidigt, och ringde direkt upp sjukvårdsrådgivningen helt övertygad om att jag hade någon långt gången cancer spridd i hela kroppen och att min sista dag i stort sett var kommen.

Den vänliga damen lyckades övertyga mig om att man får ont i kroppen av vätskebristen efter kräksjuka och efter några tjugo minuter senare godtog jag motvilligt och la på.

Idag börjar jag känna mig lite levande igen.

Jo en positiv grej finns ju faktiskt,

det är helt motiverat att sockerchocka sig själv framför gamla filmer en hel dag.

Oj vilken kväll igår. Om ändå alla kvällar kunde vara så. Idag är det 18 grader ute och jag har cyklat, druckit kaffe, provat jeans, gömt påskägg, varit chaufför, ätit julbord fast minus jul-et och plus ett påsk framför. Morfar är här, han är underbar men gammal. Och ganska rolig.
-Hanna vad hette din vän som var här i julas?
- Men morfar, det var ju Elins sambo, Martin.
-..............Mört......ägg?
- Nej inte Mörtägg, M a r t i n.
- Mart.......ägg?

Ikväll ska jag dricka bubblande rosé
för det hör till

Sol!
Det firas med chokladboll och kaffe och älskade familj.

Mamma hade tagit med sig sin kamera och tog ungefär 100 bilder på mig och typ inga på mini. När mini lite sårat ifrågasätter detta kommer det fram att hans tröja enligt mamma "inte riktigt gör sig på bild".

Om ett par timmar är det jag som drar på mig något fint, tar vinet under armen och tar mig hem till hemskt trevligt folk som jag längtat efter. Inflyttningsglas hos Sanna, kramfest hos Josefine, nya människor hos Uffe. För att allra sist dricka drinkar och dansa loss till fantastisk nostalgisk musik på Deluxe. Om allt går som man vill. Och det gör det.

Gud vad bra allt kan vara ibland.

Uppe med tuppen. Jag har inte ens packat färdigt än och ändå sitter jag och kollar efter tio och äter havregrynsgröt i sängen. Med kanel. Igår åt jag middag på La Cucaracha med mina två favoritdamer. Linda har skrivit sin sista uppsats och blir från och med tisdag en arbetande kvinna och detta firade vi med mousserande vin, tapas, sangria, skratt.
Måste kännas konstigt för L som pluggat så många år och numera kan gå till jobbet 8, komma hem 5 och inte tänka mer på det. Fast det är inte höjdpunkten menar hon, hon är i jakt på den perfekta väskan (som hon förövrigt aldrig kommer att hitta med hennes krav) och tidigare måste den rymma ett A4 block, men nu är allt som behöver få plats en matlåda. Bra resonemang!

Åh, ta tag i saker. Jobbigt! Snart väntar jobb, sedan tågresa, sedan bussresa och sen en fin helg med fina människor. Och lite planering inför en välbehövlig utlandsresa..........

Sitter och stirrar på Ls påskägg som står framför mig, och vill helst äta upp det till frukost. Det är blommigt, rosa och fullproppat med godis. Kexchoklad och lakrits. Som jag egentligen inte tycker om. Och kanske lite omotiverat att ge det till mig själv.