Ibland funkar det att inte påminna och hoppas på det bästa.

Ikväll tex funkade det och hur nöjd är inte jag? Sitter i sängen med mjukiskläder och slarvig knut så det är inget turning back.

Nästa vecka måste verkligen bli bättre än förra.

Och det lär den bli, med fint sällskap över ett glas vin imorgon och hemresa på onsdag. Jag längtar efter människor, vad jag önskar att de bodde närmre mig, eller jag dem, vi kan mötas på mitten. Hörni, ska vi mötas på mitten?

Note till mig själv: Måste måste måste göra något åt mitt hår

Nu ska jag äta linssoppa och kolla på Seinfeld och Varan-tv om vart annat.

Ciao!