Det är skillnad på att vara ambitiös och bara vara jävligt dum, och det är viktigt att man inte är för hård mot sig själv. Då kan du komma på dig själv, irrandes runt på Ica, totalt oförmögen att ens ta ett beslut om vilken senapssort du ska köpa. Eller kanske du vaknar en dag, och inser att du inte kommer ur sängen. Inte för att du inte vill, utan för att du fysiskt sett inte kan. För att du är så totalt utmattad att en enda liten motgång till är omöjlig. Det är då du inser att du måste vara lite snällare mot dig själv. Klappa dig själv lite på axeln och säga det kanske inte gick fullt ut, men det var bra ändå. Och man ska inte vara så jäkla rädd för att be om hjälp ibland. Släppa en smula på kontrollen och se var man faktiskt har omkring sig. Tänka igenom vad som är viktigt. Om du bara skrattar högt, eller faktiskt rent hjärtligt.