Åh idag är jag inte på bra humör.

MEN jag gjorde iaf någonting åt mitt hår, efter allt tjat.
Sprang in på en salong på Hornsgatan efter jobbet, efter rekommendationer från min vän. Jag skäms alltid när jag går till frisören, för alla uteblivna hårinpackningar och allt slarv. Och den här mannen, som för övrigt var den hårigaste man jag någonsin sett, tittade först på mitt hår och sedan på mig med sorgsen blick. Som om han aldrig tyckt så synd om någon i hela sitt liv. Och varje gång han tog en hårlock mellan sina två fingrar tittade han på den noga, med en smula avsmak i blicken (okej, kanske inbillning), gjorde några snabba klipp med saxen, tog sedan ett steg tillbaks och grundade sitt verk. Skakade lite på huvudet och mös över sin egen storhet. Klippningen tog en hel timme. För bara lite toppning.
Men trots hans självgodhet och långsamhet så blev jag faktiskt nöjd. Och det händer aldrig när jag går till frisören. Jag ser oftast ut som någon tagen direkt ur Sunset Beach.