Igår fick jag äntligen prata engelska igen.

Min australienska vän var här efter jobbet och drack vin och roade mig med sina teaterapfasoner.

Efter det hann vi med både Kåken och Solidaritet, och det märktes idag att jag inte riktigt är gjord för långa nätter. Hur fantastiska de än må vara.

Sol sol sol och lyckan kändes i bröstet redan när jag vaknade.

På med skorna och ut i värmen och målet var kaffe och dramatentrappen, och jag tänkte att ett snabbis-in-ut-se-men-inte-röra besök på Urban Outfitters kan väl inte skada, nu när jag ändå är här liksom. Jag lovar jag tänkte faktiskt så. Men sedan hängde det något helt fantastiskt att det fick följa med mig hem. Så fantastiskt att jag hoppade över både kaffet och trappen och rusade hem med påsen under armen, hem och prova känna vara lycklig. Den kommer att användas flitigt under sommarkvällar, över sommarklänningen eller till jeans. Yes.

Nu rusar jag, flickor och vin väntar på mig på söder!

Ciao!